At være en del af et kollektiv er at mærke sin egen og andres udvikling

Interview med Mika Persdotter fra Damkapellet

Photo: Christina Amundsen

Damkapellet er et internationalt musikerkollektiv med base i København. Kollektivet arbejder for at synliggøre kvindelige komponister og mere generelt for en større ligestilling i musikmiljøet. I hele 2020 er Damkapellet blevet inviteret til et residency i Koncertkirken på Nørrebro. Et residency, hvis rammer dog i lyset af Covid-19 og den medfølgende nedlukning af kulturlivet og de nationale grænser pludselig ser ganske anderledes ud. The Looking-Glass nåede dog at kigge forbi til åbningsseancen for residency-året – Damkapellets festival, der fandt sted 7-8. marts. Efterfølgende har vi skrevet sammen med Mika Persdotter – svensk musiker og initiativtager til Damkapellet. Om hvem Damkapellet er, hvad de arbejder for og hvordan de agerer inden for den nuværende krise.

Tekst: Rasmus Steffensen/The Looking-Glass
Foto: Christina Amundsen

Dagen er 8. Marts. Stedet er Koncertkirken. Få dage efter lukker Danmark ned på grund af Covid-19, men det ved vi ikke noget om, os der er til stede til musikerkollektivet Damkapellets 2-dages festival. En festival, som samtidig skal markerer den store åbning på et residency for Damkapellet i Koncertkirken – et residency, der skal strække sig over hele 2020 med talrige aktiviteter.

Datoen og stedet er ikke tilfældig. Damkapellet blev nemlig grundlagt med en begivenhed på netop Kvindernes Internationale Kampdag tilbage i 2017 i netop Koncertkirken. Det skal vi vende tilbage til. I anledning af deres residency i Koncertkirken i 2020, har de gjort deres efterhånden traditionsrige festival til et 2-dages event. Med mad, talks og selvfølgelig masser af koncerter. Og det er kvinderne, der har bukserne på hele vejen igennem, ikke kun på scenen, men hele vejen rundt – fra lydpulten til folkekøkkenet.

Folk krammer deres venner, hænger ud, samles om musikken. Begyndelsen på et et spændende år. Ikke at vi er fuldstændig uvidende om den nye virus. Der benyttes handsker, når en performer skal udføre Yiran ZHAOs komposition ‘Solo for a Head’ på udvalgte publikummers krop. Jeg får også selv fornøjelsen af at lægge hoved til kompositionen, der er en besynderlig blanding af ansigtsmassage, performancekunst og musikstykke (udført med et regulært partitur), hvor publikum på én gang bliver instrument og lyttende krop. Det er også et nærmest uhørt intimt stykke musik – ikke mindst i lyset af den efterfølgende distancering, hvor ordet “hudsult” er blevet flittigt benyttet. Desværre kommer der nok til at gå lang tid, før man kan opleve ‘Solo for a Head’ igen.

Men ellers har folk ikke rigtig fantasi til at forestille sig, hvor drastisk en nedlukning af hele kulturlivet og samfundet i øvrigt, der lurer lige rundt om hjørnet. Jeg hilser på musikeren Mika Persdotter – initiativtager til Damkapellet og derudover musiker i projekter som Halvcirklen, Stök og solo-projektet Mika Akim. Hun er fra Sverige, men bosat i København, og vi aftaler at mødes et par dage efter festivalen for at tale mere om Damkapellet og deres visioner for det nye residency i Koncertkirken. Få dage efter ser alt anderledes ud. Mika er rykket til Sverige, inden grænserne lukker. Og fremtiden for Damkapellets residency er mildest talt usikker.

Lidt tid efter får vi dog kontakt igen. Denne gang over email. Da et fysisk møde har lange udsigter beslutter vi os for at gennemføre interviewet over mail. Også selvom præmissen nu er anderledes, og Damkapellet har været nødt til at tænke anderledes. Det har bl.a. ført til, at arrangementet Another Composer Coffee #4: Neo Hülcker, som skulle finde sted i dag i Koncertkirken, live-streames fra en båd i Berlin.

Selv er jeg kommet i kontakt med Damkapellet ved at følge nogle af de medvirkende musikeres øvrige aktiviteter – ikke mindst førnævnte Halvcirklen og Mikas eget solo-projekt. Det er dog mit første besøg på Damkapellets egen festival. Noget af det, som især fascinerer mig ved projektet, er den ægte kollektive ånd, der skinner igennem hele processen. Men også den særegne blanding af forskellige tider og udtryk. Vi føres fra middelaldernonnen Hildegard von Bingens kompositioner til helt nye uropførelser, og vi føres fra gamle instrumenter som viola d’amore til eksperimenterende percussion og elektroakustisk avantgarde. Det bliver derfor også nogle af de ting, som mit interview med Mika kommer til at kredse om. Men først skal vi lige omkring baggrunden for Damkapellet.

Interviewet gengives i sin rå form med Mika Persdotters svar på svensk.

Sårbarhed og kampånd

Photo: Christina Amundsen

Kan du fortælle ganske kort, hvad Damkapellet egentlig er for en størrelse?

Damkapellet är ett Köpenhamnsbaserat musikerkollektiv som har funnits sedan 2016 med cirka 20 medlemmar från Danmark, Sverige, Norge, Finland, Italien, Tyskland, Litauen, Grekland… Vi arbetar med normkritik och för en jämställd musikscen med fokus inom den klassiska musiktraditionen och konstmusik. Ensemblen uttrycker sig musikaliskt brett och uppträder med allt ifrån tidig renässansmusik till fri-improvisationsmusik och performancekonst.

I nåede lige at afholde den store åbning af Damkapellets residency i Koncertkirken, der er planlagt til at løbe hele året. Hvordan kom det residency i stand, og hvordan ser perspektiverne ud nu i lyset af corona-virus og nedlukning?

Damkapellets första konsert gjordes den 8. Mars 2017 i Koncertkirken och sedan dess har det blivit en tradition för ensemblen att hålla en årlig konsert där. Vi har genom åren fått en fin relation till Björn Ross som är daglig ledare. Efter vår minifestival som vi gjorde 2019 kom Björn med erbjudandet att ensemblen kunde få verka i kyrkan under ett års residens 2020. Det var ett erbjudande med ganska fri tolkning och vi gjorde direkt ambitiösa planer; att inleda med en festival, arrangera en konsert per månad och 9 stycken artist talks under det nya konceptet Another Composer Coffee.

Corona-krisen är en svår tid för oss alla. Som många andra så har även jag upplevt många olika faser av krisen då en av de första innehöll mycket oro och uppgivenhet. När man har planerat och arbetat emot något under en lång tid kan det vara svårt att ställa om så drastiskt och bara fortsätta sin produktivitet som vanligt. Nu har det gått ganska lång tid och personligen försöker jag hitta ett nytt, mer långsiktigt sätt att förhålla mig till denna nya tid.

Damkapellet kommer att hålla en första live-stream på söndag den 10 Maj och då det blir ett artist talk, genom vår nya serie Another Composer Coffee, som vi förhoppningsvis kan fortsätta med i den kommande tid. Utöver det planerar vi att spela in musik för att släppa vårt första Damkapell-album i sommar! Vad gäller konsertverksamhet är det ingen som vet ännu men förhoppningsvis kan vi spela igen från och med efteråret.

Jeres 2-dages festival blev afholdt i forbindelse med 8. Marts og Kvindernes Internationale Kampdag. Og så vidt jeg forstår, markerer datoen også Damkapellets fødselsdag? Det er selvfølgelig signifikant, at I har valgt denne dato. Så hvad betyder 8. Marts for dig/for jer? Og hvorfor er dagen også relevant i forhold til musikkulturen?

Den første internationella kvinnodagen instiftades redan 1910 av socialisten Clara Zetkin under parollen: Rösträtt för kvinnor skall ena vår styrka i kampen för socialism. Kampen om rösträtt för kvinnor ingick i den så kallade första feministiska vågen. Sedan dess har vi gått igenom både andra och tredje vågen och den internationella kvinnodagen har världen över blivit ett minnesmärke för den kamp som har förts samt en påminnelse om de orättvisor som vi måste kämpa för i vår tid. I konst- och musikbranschen lever vi till stor grad fortfarande i en förlegad mansdominerad värld. Särskilt inom de genrer och områden som har en längre historia bakom sig märks det tydligt genom vilken musik som spelas och vilken konst som hyllas. Det finns otroligt många kvinnliga kompositörer och konstnärer som inte har fått följa med in i historieskrivningen. Det är först under vår tid då namn som Hilma Af Klint och systrarna Boulanger har fått den uppmärksamhet som de förtjänar. Därför är 8. Mars en viktig dag på många sätt. När Damkapellet startades upp i 2016 föll det sig helt naturligt att den första konserten skulle hållas den 8 Mars. I ensemblen har vi både intresse för att lyfta vår historia men också ta den kamp för jämställdhet som vi står inför idag, därför fanns det ingen mer passande dag att göra premiär.

Kan du, i forlængelse af det, fortælle lidt mere om, hvordan I fandt sammen om projektet?

Det var faktiskt under mitt första kandidatår på Det kongelige danske musikkonservatorium och jag skulle bestämma mig för ett kandidatprojekt. Efter många år av instrument-nörderi fick jag lust att göra något mer utåtriktat och idén att starta en ensemble som skulle spela musik av kvinnliga kompositörer dök upp. Jag var väldigt ny i Köpenhamn då så jag kände inte så många. Jag började fråga de musiker som jag trodde skulle vara intresserade och det råkade vara bara kvinnliga musiker. Det var ganska läskigt att ta initiativ till kollektivet då jag var tvungen att blotta mina åsikter och tankar. Jag mådde inte så bra i den klassiska kulturens norm så jag kände mig väldigt sårbar när jag tog det initiativet. Det är fantastiskt att vi har kunnat hålla i projektet och är inne på vårt 5 år nu som kollektiv. Varje år har vi haft ett större projekt där de flesta medlemmar deltar och i dessa projekt har vi alltid haft en ny form och ett nytt experiment framför oss. Genom de erfarenheter vi har gjort oss under dessa år känns det som att vi långsamt bygger på en gemensam kunskap om ett alternativt sätt att jobba på, vilket är en väldigt spännande process.

Kollektivet som arbejdsform

Photo: Christina Amundsen

Noget af det jeg bed mærke i, da I fortalte om jeres arbejde til festivalen i Koncertkirken var tanken om kollektivet som arbejdsform. At der ikke er et traditionelt hierarki og en traditionel ledelse i Damkapellet. Kan man i relation til jeres projekt hævde, at kollektivet rummer et kritisk potentiale også i forhold til traditionelle kønsstrukturer – og måske også i forhold til den klassiske dyrkelse af det enlige (mandlige) geni?

Det kan man absolut!

Med kollektivitet som arbetsform finns det inte några utvalda genier, alla är genier och har sin speciella superkraft. Varje bidrag till kollektivet gör det starkare och framförallt levande och i rörelse. När kollektivet får bestämma kan det inte stå lika still som om bara några få bestämmer, då måste det röra på sig mer eftersom att vi alla växer, utvecklar oss och tänker nytt hela tiden. Att vara en del av ett kollektiv är att märka sin egen utveckling och varandras, man delar mer än annars varandras och den gemensamma processen.

Hvad ser du ellers som styrkerne og udfordringerne i arbejdet som kollektiv?

Vi är alla så olika varandra! Det som är vår styrka i Damkapellet är att vi har satt ramar där våra olikheter kan ta plats och synas mer än de skulle få inom en vanlig struktur. I en maktstruktur där någon har mer rätt att ha en åsikt än någon annan så märks det inte att folk är olika på samma sätt, eftersom alla anpassar sig efter ledaren med mest makt. Ledare kan uppstå i ett kollektivt också, då vi naturligt formar oss i invanda mönster, men när det finns ett klimat i en grupp att prata om dessa normer så finns det en större chans att de invanda mönstren inte fastnar lika lätt och skapar den där maktstrukturen som vi inte vill ha, eftersom att vi håller oss kritiska till det.

Jeres medlemmer har både berøring til klassisk musik, folkemusik, improvisationsmusik mm. Oplever du forskelle i de forskellige kulturer i forhold til kønsstrukturer og kvinders muligheder for at udfolde sig kreativt?

Som klassisk musiker vill jag säga att det inte är så stor skillnad i hur det är att vara musiker för kvinnor eller män men när man tittar på vilka som är professorer, kompositörer, dirigenter, konsertmästare och musikaliska ledare så är det absolut flest män.

Det virker på mig som om samtalen/debatten omkring kønsstruktur og kønsbalance i kulturlivet er ret forskellig i de forskellige nordiske lande. I har medlemmer fra både Danmark, Sverige og Norge, så er det noget I oplever?

Jag skulle vilja säga att jag har störst inblick i Sverige och Danmark och där upplever jag en ganska stor skillnad. I Sverige finns det många fler normkritiska initiativ som arbetar för jämställdhet än vad det gör i Danmark. Jag kände ett ganska stort motstånd när jag tog initiativet i 2016, det var många som grinade åt det, som har svårt för den där kvinde-kamps tingen och som bara tycker att Danmark är jämställt och allt är gott. Det finns i alla fall inte så många feministiska initiativ rörande konstmusik i danmark som det finns i Sverige. Jag har varit väldigt inspirerad av både Konstmusiksystrar och KVAST när jag tog initiativet.

Samtalen er vigtig

Photo: Christina Amundsen

Noget som jeg fandt virkelig interessant ved festivalen i Koncertkirken var, hvordan I både præsenterede meget gamle komponister som Hildegaard af Bingen og også helt nye ur-opførelser af unge komponister. Hvad synes du det giver at bringe så gammel musik og helt ny musik i kontakt med hinanden?

Jag tycker att det ger både en fin kontrast men också inspiration att ha fötterna både i det gamla och nya. Kunskap från förr blandat med nytänkande idag.

Et af de nye initiativer I har søsat er talk-serien Another Composer Coffee. Hvad har tanken været bag dét format?

Another Composer Coffee kom upp som en idé för att vi som ensemble ville utbilda oss och fortsätta lära oss mer om olika kompositörer från olika tider. Då blev det en naturlig följd att invitera publik och göra ett offentligt event där alla som är intresserade kan komma och delta i diskussionen och lära sig något nytt. Vi hann ha fyra talks innan coronakrisen. Men på söndag den 10 Maj gör vi en live-streamad version med den tyske kompositören Neo Hülcker under ledning av Damkapellets medlem Kirstine Lindemann.

I arbejder i det hele taget meget med at blande forskellige formater: talks, debatter og selvfølgelig koncerter. Hvad tiltaler jer ved denne blandingsform?

Vi är ju i grunden musiker och konstnärer så konserter är en naturlig del av vårt arbete, men i Damkapellet är också debatten och samtalet väldigt viktigt. Vi har många diskussioner om normer och alternativa sätt att göra saker på internt inom gruppen och därför känns det väldigt naturligt och intressant att öppna upp för offentlig diskussion. Vi lägger vikt på att allas röster ska bli hörda och då måste man först skapa sådana forum där det får plats.

Hvad er jeres håb for jeres 2020-residency i Koncertkirken (ud over selvfølgelig at det overhovedet får lov at finde sted)?

En av våra förhoppningar var att etablera oss mer som ensemble. Med planen att arrangera en konsert i månaden plus artist talks ökar vår verksamhet enormt från tidigare år. På sikt har vi haft många diskussioner om att verka som en paraplyorganisation och arrangera, samla och skapa events under föreningens syfte både för större och mindre ensembler. Covid-krisen har ju stannat upp det mesta och även våra planer, vilket har varit lite tungt eftersom att ett sådant här år kräver otroligt många timmar av planerande och sökande av bidrag, så det är lätt att tappa farten i en sådan här kris. Men nu är vi igång med vår första live-stream artist talk på söndag och förhoppningsvis blir det fler av den varan från kollektivet. Jag vill bara tillägga att om någon som läser detta blir mer intresserad av Damkapellet så tveka inte att kontakta oss!

Mere info:

Læs mere om Damkapellet her

Another Composer Coffee #4: Neo Hülcker kan live-streams i aften kl. 19.30 dansk tid. Find event her

Mika Persdotter kan opleves med sit eget projekt Mika Akim til en live-stream på Møn Sessions 17. Maj. Mere info her

The Looking-Glass er et musikmagasin for nysgerrige lyttere og læsere – skabt i et samarbejde mellem ALICE og foreningen Gennem Spejlet. Læs mere her